Femtio ynka minuter från terrorn - Drottninggatan in memoriam

Så fort jag slagit på mobilen, efter att ha landat på Ronneby flygplats, översvämmades jag av oroliga sms och meddelanden på sociala media om jag var ok. Jag förstod genast att något allvarligt hade hänt och kastade mig över MSB:s krisapp och nyhetsrapporteringen i media. Det var fredagen den 7 april 2017. En dag ingen av oss glömmer.

Normalt är jag i valkretsen på fredagar, men jag var kvar i Stockholm på grund av Konstitutionsutskottets utfrågningar. Med lite tid över denna soliga eftermiddag innan jag skulle ta Arlanda Express släntrade jag bort till Åhléns och skobutiken mitt emot det hörn, där det endast femtio minuter senare skulle ränna in en lastbil med en terrorist vid ratten och många offer bakom sig längs den väg hans vansinnesfärd hade tagit.

Att säga att det aldrig får hända igen är att uttrycka en from förhoppning. Ingen kan nämligen garantera det hur mycket man än skulle vilja. Sverige har länge varit en tummelplats för olika ljusskygga verksamheter och med den allt mer tilltagande radikaliseringen och växande våldsbejakande extremismen i vårt samhälle ökar risken för nya vålds- och terrordåd ständigt. Vårt öppna och toleranta samhälle utgör tyvärr också en plattform för brottsliga och odemokratiska verksamheter. Jag menar inte att vi tumma på denna öppenhet, men vi måste bygga våra skyddsvallar starkare.

Jag vill ogärna göra politik av en dag som denna, men det är ändå genom politiska beslut och handfasta strategier som framtida terrordåd som den på Drottninggatan i möjligaste mån kan förebyggas. Det är också genom frånvaro av politiska beslut och undfallenhet som gör att extremistmiljöer växer och risken för att ett nytt terrordåd snart händer igen ökar. Att skydda och trygga sin befolkning är politikens främsta uppgift.

Vi har från moderaternas och alliansens sida drivit på regeringen att skärpa asyllagstiftningen, stärka arbetet mot våldsbejakande extremism, utöka antalet poliser och stärka kris- och underrättelsemyndigheter, men det görs tyvärr ändå för lite och alldeles för långsamt.

Arbetet med att avvisa de som fått avslag på sina asylansökningar och inte längre har rätt att stanna i landet måste skärpas och prioriteras.

Det internationella samarbetet mot terrorism och radikalisering måste fördjupas och förstärkas.

Fortfarande finansierar skattepengar religiöst radikala samfund och odemokratiska och våldsförhärligande organisationer utan egentlig kontroll.

Fortfarande återvänder terrorister från krigsområden utan att vi har kontroll över vilka de är, vart de tar vägen i samhället eller vad de har för sig.

Fortfarande famlar kommunerna efter verktyg, medel och strategier för hur de på lokal nivå ska kunna bemöta radikalisering.

Listan kan göras längre, men jag stannar där idag. Idag lyfter jag högst på listan att vi behöver titta över det här med skadestånd till terroroffer och deras anhöriga, som idag är alldeles för lågt.

Lika stor bedrövelse över förlorade och skadade liv som jag känner idag, lika stor värme och stolthet i hjärtat känner jag över alla räddnings- och sökinsatser som omedelbart sattes in efter dådet. Polisen, ambulans- och brandkårspersonalen, insatsstyrkan m.fl. som genomförde fantastiska och snabba insatser. Varm i hjärtat också över alla de medmänniskor i Stockholm som sträckte ut händerna till varandras hjälp och som efteråt visat medkänsla och solidaritet för de drabbade på olika sätt.

Idag besöker jag Drottninggatan igen. Med mig har jag fem rosor. Fem rosor för fem förlorade liv där på Drottninggatan för ett år sedan. Fem rosor också för alla dem som skadats och märkts för livet av händelsen. Mina tankar går till alla drabbade, deras anhöriga och vänner. Särskilt till en liten flicka, en älskad dotter, som precis skulle börja livet och använda alla sina talanger hon begåvats med, men som berövades sin framtid av en hänsynslös mördare.

Livet är skört.

Besök stiftelsen Svenska Hjärtan http://ebbasminnesfond.se/ och stöd detta viktiga ändamål.

Mer signalspaning krävs för att hejda spridning av vapen

Spridning av massförstörelsevapen är ett växande problem i en värld som präglas av en allt större säkerhetspolitisk osäkerhet. Sverige har under decennier aktivt bidragit till internationell säkerhet och stabilitet, inte minst när det gäller antispridningsarbetet. I det arbetet är det därför viktigt att förutsättningarna att bedriva det är så maximerade som möjligt.

Ansvaret att utföra tillstånd och tillsyn när det gäller krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden samt att utgöra nationell myndighet för kemvapenkonventionen har Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP). Fram till när lagen om Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet antogs 2009 hade myndigheten möjligheten att inrikta den signalspaning som Försvarets radioanstalt (FRA) bedriver, men med de begränsningar som införandet av lagen medförde förlorade ISP den möjligheten.

Det faktum att ISP idag inte själva får inrikta signalspaning för att kunna fullgöra sitt uppdrag innebär problem på flera plan. Man är hänvisad till underrättelseinformation i andra hand i form av rapporter från andra myndigheter och kan alltså inte själva specifikt peka ut vad som är viktigt för sitt kontroll- och verifikationsuppdrag. Möjligheten att arbeta proaktivt istället för reaktivt är väldigt begränsad

Med denna begränsning försvåras dessutom Sveriges möjlighet att uppfylla sina åtaganden i ett antal internationella exportkontrollarrangemang, vars syfte är att förhindra spridning av massförstörelsevapen och av konventionella vapen. Detta är självklart inte tillfredställande.

Det var positivt att integritetsskyddet stärktes i och med de förändringar som då gjordes av lagstiftningen kring signalspaning 2009, men den behöver tydligt modifieras utifrån hur omvärlden har utvecklats.

Mot bakgrund av detta vill Moderaterna och Alliansen därför åter ge ISP rätten att inrikta signalspaning, vilket är ett konkret förslag i ledet för att bland annat motverka spridning av massförstörelsevapen. Vi har drivit frågan i riksdagen och har nu fått majoritet för ett förslag som syftar till att ge myndigheten tillbaka rätten att beställa signalspaning.   

Sveriges arbete med internationell säkerhet och förhindrande av spridning av massförstörelsevapen är viktigt och måste ges förutsättningar för att kunna utföras fullt ut. Därför anser vi att regeringen bör ge möjlighet för ISP att inrikta signalspaning.

 

Hans Wallmark (M), försvarspolitisk talesperson
Annicka Engblom (M), ersättare försvarsutskottet och ledamot i EKR

 

Artikeln publicerad i Ny Teknik 7 april 2018